Avelsfilosofi
Att använda så obesläktade djur som möjligt
Inom en djurpopulation (av alla arter) finns alltid mekanismer inbyggda för att undvika att närbesläktade djur förökar sej tillsammans. Det behöver vi komma ihåg när vi planerar vår avel. Inavel är alltid av ondo.
Katterna ska vara så friska som möjligt
Friska djur har bättre möjligheter att få friska avkommor, sjuka djur gör ingen glad. En katt som blir sjuk eller dör hos sin nya ägare ger alla inblandade sorg och lidande. Ju längre man jobbar med sina linjer desto mer lär man sej vilka problem som finns i de olika släkterna. Man ska inte tro att det finns någon linje som är helt utan problem.
Katterna måste ha ett tilltalande temperament
Maine Coonen sägs ju vara 'the Gentle Giant' dvs den är stor och kraftfull och behöver då också vara ett snällt och trevligt sällskapsdjur. Vi vill ju sprida vår trevliga ras så att flera får upp ögonen för den härliga Mainisen.
Det är bättre att 'alla' katter får en kull än att en katt får många kullar
För att undvika inavel borde inte avelsmatadorer få förekomma. En hane bör ha lika många (eller lika få) kullar som en hona. Detta är även anledningen till att jag inte vill att 'mina' katter kastreras för tidigt. Mardrömmen är ju att min jättefina avelskatt inte kan användas och om då alla andra i kullen är kastrerade så är avelsjobbet så att säga i onödan.
Prioriteringsordningen när jag väljer katter till avel är således hälsa, temperament och därefter utseende.